Jag fick Isa som var världens underbaraste ponny. Hon var liksom mitt allt och när hon blev halt och vi trappade ner lite på hennes träning köpte vi en till ponny vid namn Any Pied Pinto. Vi trodde att allt skulle bli bra men det känns som om det var där hela skiten började.

Pinto som vi kallade henne blev efter ett drygt år blind på båda ögonen och vi fick ta bort henne. Isa fick sedan canser i hela magen vi fick även ta bort henne. Inom loppet av ett år hade jag fått tagit bort båda mina tävlingsponnysar. Jag hade även en storhäst vid namn Eila som började krångala och blev oridbar, vi lämnad tillbaka henne till ägarna. Samtidigt köpte jag Hunk som jag har nu. Hunk har varit allt utom lättsam. När jag fick honom stannade han hela tiden och han ville inte ett skit. Han är fortfarande troligt jobbig och ibland oridbar. Efter vi hade lämnat tillbaka Eila köpte vi ett föl som nu är en unghäst.

Sen efter det köpte vi André som efter ungefär en månad slängde av mig så att jag fick en spricka i ryggen. Varje gång jag sitter ner på hästen känns det i min rygg och tack vare den där hästen vet jag inte hur framtiden kommer att se ut. Kommer det någonsin bli helt bra?

För tillfället vill ingen av mina egna hästar göra ett skit och jag mår mest bara dåligt av att hålla på med André. Jag kan inte rida han men jag ska måsta hålla på och longera han. Hunk står mest i ett hörn och tjurar tack vare att jag inte har kunnat rida han pga skadan. Vad vill livet?

Sen så är det så att på lite mer än ett år har jag brytit revbenen, brytit fingrarna två gånger, skadat ryggen, blivit sparkad i magen osv. Det kanske är något man får ränka med men det börjar kännas sjukt. När jag äntligen blir bra från något går jag och skadar mig igen. Ibland undrar jag om det är värt det. Det är som om allt är emot att jag ska hålla på med det här. Det kanske är så. Det jag älskar kanske blir min död. För vad blir det nästa gång? Ska jag bryta nacken också? Jag hade ju ändå tur den här gången som alla andra gånger. På ett sätt är det ändå värt det. Jag älskar det ju så varför inte ta med det i graven.

Jag vet att man inte ska vara negativ och så men kan jag vara annat? Jag kommer aldrig kunna komma upp på samma nivå som jag och Isa var på med Hunk. Jag har ett år kvar och det vill sig helt enkelt inte. Jag har säkert blivit en sämre ryttare. Det är bara så jobbigt att alla andra tävlar på större tävlingar och veta att man själv har gjort det men att det inte går längre. Det får en att känna sig otroligt misslyckad. All tid man har lagt ner utan att ha lyckats med nått. Två hela år och han går fortfarande inte bra i dom högre klasserna. Vad är det för fel på mig? Varför får jag inte till det? Det gick ju förut. Jag var bra en gång. Det får en att kännas som en sopa.

Jag kommer ihåg den där dagen så väl. Det var samma dag som veterinären hade varit hos oss och sagt att hon trodde att hon kunde ha canser i magen. Jag tog lite bilder eftersom jag inte visste hur det skulle bli. Jag satt på några av våra vinster tillsammans och alla ramlade av så tillslut struntade jag i att sätta på resten. Jag kommer ihåg att jag inte gjorde något annat än att gråta och dagen efter åkte vi in med henne till veterinären. När vi kom dit sa dom att hon hade canser i hela magen. Jag trodde det ändå inte även fast jag hade hört på vad dom hade sagt. När jag insåg hur det var bröt jag ihop och efter att jag hade sagt hejdå till henne grät jag oavbrutet i flera timmar. Allt detta var i samband med slutet av skolan och jag var hemma en vecka. Jag låg i soffan och grät. Jag ville verkligen inte leva. Jag kan förstå att det låter sjukt för er som inte har eller har haft häst. Bandet mellan henne och mig var så starkt. Hon var min bästa vän och jag hade förlorat henne. Det är det värsta jag har varit med om. Det finns inget som slår den sorgen. Det kanske låter sinnessjukt men det är sant och jag står för det.

Jag saknar henne varje dag och det gör ont i mig att veta att hon aldrig kommer tillbaka. Jag gråter fortfarande över det och för mig är det omöjligt att skriva det här utan att sitta och gråta. Jag älskar dig och jag kommer alltid göra.

Hahaha!

Kuligt liv!

Hahaha, jag och Malin färgade håret på varandra. Hennes blev rött och mycket fint. Mitt blev svart och mycket fint i think.

Här kommer en liten bildis!

Inte världens snyggaste bild kanske men den får duga!

Glöm inte att kolla på tv:n om ni inte är där!

Jaaao, jag sitter på eller snarare i skolan och det suger.

Jag sitter och bokför dock kan jag inte ett skit och Angelica har liksom gjort allt åt mig. Bra! Jag kommer antagligen få ig i hela kursen... Vore ju bra!

När jag kommer hem ska jag rida Hunki till min mosters stall och där ska jag ställa in Hunki och sedan rida Helgis. Jag har längtat efter att rida Helge! Det var typ två månader sedan sist!

Öhhhm, vad mer? Jo! Hejdårå!

Jag fyller även år om typ lite mer än en vecka och egentligen skulle jag åka till göteborg men nu tror jag faktiskt att jag skiter i det. Eller jag vet att jag skiter i det. Vad jag önskar mig? öhhmmm, inget? Jag önskar mig faktiskt inget... Eller jo, lugn och ro önskar jag mig. Jag börjar på allvar låta som en gammal kärring.

Eller, jag önskar mig ett par skor. Fast dom får jag nog köpa själv eftersom mina föräldrar inte förstår sig på sånt. Hahaha. Det står mellan dom här:

929 kr från Wildflower by Kenza

979 kr även dom från Wildflower by Kenza

Jefferey Campbell, 1695 kr från Nelly.com

Snyggisshhh skorna! Helst av allt vill jag köpa dom längst ner eftersom dom är så jättefina!

Igår red jag Hunkisen och longerade Ante. Båda var väl snälla, dock är hunk inne i en period då han inte vill göra ett skit så efter ett tag kom mamma ut till ridbanan och hjälpte mig lite med ridningen. Tack och lov att man har en mamma som kan hjälpa en. Jag kommer ändå aldrig få bort hans ego, han är så jävla stolt. Jag pratade med mamma igår om att börja rida André igen men det kommer liksom inte hända. Jag kommer inte få rida han så länge han är som han är. Jag pratade även med moster igår om att börja rida Helge igen. Det kanske blir ridning av han redan imorgon. Det var så längesedan jag red honom. Typ 2,5 månader sedan och om vi ska kunna komma ut och tävla till våren måste jag komma upp på han nu. Helge är liksom bäst, världens underbaraste ponny.

Under nästa år ska jag i alla fall försöka rida nån öppna/sluta klass på Helge. Han fyller ju 7 år nu så det är väl på tiden. Andra året vi tävlar tillsammans liksom. Hunk å andra sidan får jag se vad jag kan starta på. Han gick ju la på 68% förra året och lb på 72% året innan. Det blir vårat tredje och sista tävlings år och vi har ju haft en massa mål men eftersom han är som han är tänker jag inte ha några krav nästa år. Det får gå som det går och vi ska ha kul vårat sista år tillsammans.

Å herreguuud vad mycket jag har skrivit om hästarna nu men vad ska jag prata om då? Jag har inte så mycket annat och säga liksom. Längtar som fan tills tävlingarna börjar!

Hunkis

Helgis

Efter det gick jag in och satte mig vid tvn samtidigt som jag spelade lite wordfeud. Spännande, jag vet! Efter det red jag ut Hunken med Mallster och Breeze. Haha, jag och Mallster skrattar alltid så mycket tillsammans. Du är underbar Mallsan! Tack för en rolig uteritt!

Nu ligger jag på sängen och chillidillar.

En lite bild på Ante!

Klockan är verkligen för mycket och jag är helt jävla slut. Jag lovade mig själv att dra ut och springa idag med jag orkade verkligen inte. Jag märker så tydligt att min kropp inte är som innan skadan. Dock kändes det skitbra igår när jag tränade och på hästryggen känns allt som vanligt. Inbillning kanske...

Idag tränade jag Hunk hemma på banan och han gick faktiskt ganska bra för en gångs skull. Det har märkts sjukt tydligt att han inte har gått som han ska. Han har inte varit sig själv. Nu kanske vi är på väg tillbaka i alla fall. Imorgon blir det också lite ridning på banan och även joggning eller kanske lite träning på gymmet!

Hej Simon! Frölunda är ett fint lag men jag tycker ändå att dom är fula. Bara för att du är coolish ger jag dig ett inlägg på bloggen och du är min stora förebild även fast du inte har alla nötter i påsen. Och nej! Misstolka det inte! Nötter hit och nötter dit!

Förmodligen blir han lite generad när han ser bilden. Lugn nu!

Jag ska helt enkelt bli flygvärdinna! Det skulle verkligen vara sjukt roligt att jobba som. I alla fall nått år liksom. Det första min morsa sa när jag berättade det var" Men det är ju asdålig lön!" Ja ba" Jaa, men man behöver väl inte jobba som det hela livet inte!" Sen kom pappa och ba" Men bli pilot istället!" Ja ba" Mjo, jag skulle typ krascha planet..." Han ba" Mjo... Du har ju ganska dålig syn och då skulle du förmodligen börja landa 200 meter innan ni egentligen ska landa"

Hahaha! Jaha? Vad snäll dom är! Egentligen vill jag ju bli ridande polis i New York. Eller kanske mäklare, eller öppna en stor ridanläggning! Jaa... Ni märker ju. Jag har i alla fall mycket att välja på. Varför inte advokat!

För att det ska gå vägen kanske jag borde börja plugga inför matteprovet imorgon... Jag har inte pluggat något alls och har ändå fått Mvg, vg och vg+ på mina tre senaste uppgifter! Smart tjej? Eller så beror det på att...öhhh..jaa på något annat. HAHA! Shit! Det där lät jäkligt fel! Jag får väl helt enkelt ta och acceptera mitt höga IQ.

Nu måste jag sova. Eller va!? Plugga menar jag ju!

/F

Idag har jag varit på skolan. Jag började halv 9 med tyska och sista timmen hade jag historia. På Historian såg vi nån dryg film och jag somnade så klart.

Idag var det liksom en chilldag och när jag kom hem somnade jag. Efter det drog jag på gymmet och körde lite liksom. Det var verkligen sjukt skönt att komma igång eftersom jag har vilat ca 2 månader pga min ryggskada. Jag började med att springa ca 15 min på bandet. Efter det körde jag mage och ben. Totalt körde jag i ungefär 45-50 min.

Ett inlägg såg ut så här " Hej hetisar!!! Nu ska jag hoppa ut i stallet och rida femtiotusen hästar efter det ska jag gymma och sedan springa några hundra mil!! Sen om jag orkar, vilket jag förmodligen gör ska jag hoppa på sängen två timmar samtidigt som jag sjunger till Bryan Adams! Have a nice life mina UNDERBARA vänner!!!"

Asså aaa... Hahaha! SHIT vad klockan är sjukligt mycket! Måste sova!