Jag vet verkligen inte vad det är med mig, jag känner mig verkligen helt under isen. Jag skäms verkligen över att säga det. Jag brukar i vanliga fall vara en povitiv person men just nu har jag bara lust att gå utanför dörren och skrika "JÄVLA SKITLIV!!! NU SKITER JAG I DET HÄR!!!!" Fyfaan!! Jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen och jag har ingen att prata med just nu, jag skulle verkligen behöva någon att prata med... Därför skriver jag tusen ggr här på bloggen Och jag tycker att det är jättepinsamt plus att det är synd om er! Jävla tönt jag är!! Sitter här och tycker synd om mig själv. Fast det inte är synd om mig och egentligen så tycker jag inte synd om mig, det är nästan rätt åt mig!

Men jag tror liksom att det är så att jag tänker på allt så himla mycket och jag känner mig ensam. För jaa, jag känner mig verkligen ensam... Folk lyssnar fast dom egentligen inte vill höra och jag förstår dom. Varför bry sig? Hur kan man känna sig ensam även fast man har så många underbara vänner? Det fattar inte jag... Det är det som gör mig mest frustrerad!  

Jag förväntar mig inte att någon av er ska läsa, jag hoppas att ni inte läser... Läs inte! Ni bli bara less på mig och jag vill verkligen inte att ni ska lessna på mig.


 


Puss och kram för hundrade gången idag.
/Ni vet vem jag är