Min största rädsla inom ridsporten är att min ponny ska bli skadad eller att vi skulle bli tvungen att ta bort honom. Det är en fruktansvärd upplevelse som jag verkligen inte vill uppleva igen. Just för stunden känns det som världens undergång och en massa frågor kommer upp. Varför ska det hända mig? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Orkar jag mer? Därför hoppas jag att Hunk ska få vara frisk och allt ska tuffa på. Jag vill verkligen inte ha mina mål krossade igen och att behöva leva utan Hunken känns som en omöjlighet.

Jag har tidigare fått tagit bort två st ponnysar. Isa som var min tävlingsponny och Any Pied Pinto som jag hade i ca 1 år även det var en tävlingsponny. Båda gångerna var väldigt jobbiga men när Isa gick bort känndes det som om mitt liv var över. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle orka mer. Båda hästarna fick jag ta bort inom loppet av ett år. Jag kämpade vidare och skaffade en ny ponny, alltså Hunk. Jag saknar fortfarande Isa otroligt mycket och

Jag drömde faktiskt om Isa i natt. Det låter kanske sjukt? Men så är det faktiskt. Jag var helt grinfärdig när jag vaknade eftersom allt kändes som om hon hade kommit tillbaka och att allt skulle bli som vanligt. Men det är bara att inse att det aldrig mer kommer bli så. Isa finns inte här längre oavsätt hur mycket jag än vill att hon ska göra det.

Jag älskar iallafall min lilla Hunki och han betyder allt <3.


Isa <3